drop dead gorgeous day

Alltför självsäkert förklarade jag för mina följeslagare, steg för steg, hur vi skulle göra för att inte förstöra den timtals långa sminkning vi utsatt våra fagra ansikten för genom de strömmar av tårar vi befarade bara var några timmar från att inbefinna sig i vårt sällskap. Det här fixar vi, deklarerade jag stöddigt och skämtade om gråtattacker och mascara-ränder varav ansiktet mitt - innan bruden ens hunnit halvvägs upp för altargången - förvrids till den fulaste tänkbara position och jag överrumplas av de högljuddaste snyftningar kommandes från mig själv. Jag bryter ihop, den första och den enda, i skakningar medan mina vänner och syskon förvånat ser på. Då de graciöst sveper bort sina eleganta tårar, blir jag utsatt för värsta gråtattacken och gör allt för att lyckas stoppa snoret som droppar från näsan samtidigt som jag gömmer mig hukandes bakom kvinnan framför mig. Resten av vigseln sitter jag med ett stenansikte - totalt uttömd emotionellt.