You know when you were little and dreamt and hoped and prayed that one day - one day - you would wake up, open your heavy, tired, red eyes, just to learn that school was off that day due to what ever form of extreme weather force that all of a sudden hit exactly your part of the world. Well. That day finally arrived. Sort of.
Got sent home from Uni today - at three o'clock though but it still counts. The joy in those hallways! What a sight - like Christmas Eve - everyone rushing home - not to be safe, but to be free. Running through the pouring rain, shouting good byes to everyone, smiling at the stranger scampering along side you, jumping into a puddle the size of a food truck. Speaking of food trucks, I did manage to make a detour to the grocery store. I am not without food. Anyways. The storm should be here in 6 minutes. Coffee is on the table. Welcome Simone/St. Jude.
Translation: Blev bombarderade med mejl från skolan idag. En efter en droppade de ner i inboxen. I stora röda bokstäver blev vi tillsagda att stänga alla fönster på skolan eftersom Stormen var på väg. Därefter att alla föreläsningar efter kl 15.00 var inställda, på grund av Stormen, och att all personal skulle lämna området och hinna hem i tid, eftersom Stormen snart var här. Slutligen att även studenterna borde vända hemåt, innan vädret blev allt för dåligt.
